Tack för allt, Seger

Caroline Seger. En institution i svensk elitidrott. Inom svensk toppfotboll. Nu slutar du i landslaget. Jag blir känslosam bara jag skriver de orden. Att sluta i landslaget. Tänk, vilken gåva vi ändå fick i våra respektive fotbollskarriärer, Seger. Att få växa upp, drömma stora drömmar och vara två av de få priviligierade som fått äran att spela för Sverige, så himla många gånger. Javisst - hårt jobb också såklart. Men så få förunnat. Du har varit helt unik, Seger. Det kommer att dröja länge innan någon är i närheten av lika många framträdanden som du lyckats genomföra, kanske står det sig för evigt. Livet på landslagsläger är bara en del av dina prestationer. Jag har funderat på hur många procent det handlar om? På slutet var det nog ca 10 dagar på läger varje eller varannan månad plus 4-5 veckor på sommaren; lägg därtill alla breddläger och flicklandskamper. Det är klart det betyder mycket. Därför vill jag skriva det här till dig Seger, för vi är några som har fått den märkvärdiga upplevelsen av att ha fått växa upp med landslaget - och uppleva precis allt vad det inkluderar och betyder.

Vi är några som har kunnat göra fotbollen till vårt yrke, varit med om den utveckling som skett för damfotbollsspelare och kunnat ha riktigt långa landslagskarriärer. Där förenas vi, Seger. Du och jag och några till.

Jag misstänker att det är en känslomässig tid som du befinner dig i och som du även har framför dig. Att tillåta sig själv känna, sörja det som man kommer att sakna och göra plats för allt det nya som kommer är en ny spännande resa. Här har du en som vet. Jag har lite försprång i den processen, och jag hoppas att du, precis som jag kan se fram emot det som kommer. Du kommer nu att erövra en för oss lite udda frihet: 10 dagar hemma med vänner och familj varje månad och somrar som du kan fylla med allt det du har ”försakat” under många år. Det kan kännas läskigt, men förhoppningsvis mest spännande, åtminstone efter att du tagit dig en bit igenom sorgeprocessen.

Vi möttes, ”föstes samman” och lärde känna varandra redan i unga åldrar. Vi har tagit oss an livet tillsammans och parallellt, nära varandra och på avstånd, och vi har förändrats med det. Vi har även varit med att förändra fotbollslivet i stort - för nästa generation talanger som är på väg upp.

Jag imponerades mycket av dig då du tog mod till dig och tydligt klev ut och berättade om dina innersta känslor i samband med att Theres Sjögran inte blev hyllad som hon borde ha blivit. Det visade oss andra att du inte räds att ta bladet från munnen när du känner att något verkligen berör dig och/eller upprör dig. Och just den beundransvärda sidan och jävlar anamma-modet har du visat prov på otaliga gånger på plan, aldrig tvekat för att ryta ifrån och kräva mer. Den viktiga förmågan och egenskapen har gjort intryck på mig, jag som oftast i liknande lägen hade valt att göra på ett annat sätt och då riskerat att missat avgörande mellanmänskliga tillfällen i livet. Du kan skjuta skarpt även bortom fotbollen, Seger.

På samma sätt har du stått upp och varit lika modig och generös när du blottat strupen då du delat med dig av din personliga resa med din storasyster Jenny och hur ni som familj under hela din fotbollskarriär präglats av det familjetraumat som ni stångats med. Du har genomgående tagit strider i givna situationer, till exempel som helt nyligen när spanska landslaget genomgick övergrepp framför ögonen på oss: Alla reagerade, men du var tidigt på det. Du har inte minst visat med din talang på planen att det krävdes något alldeles extra för att kunna konkurrera med dig. Och det tydligaste beviset på att en spelare verkligen har det som gör en unik är att man kan ha en lång karriär, att ständigt utvecklas i takt med omvärlden - och det omvärlden kräver av en.

Nu önskar jag dig en bra sista upplevelse med landslaget. Jag önskar dig vidare en tid av lugn och stillhet, där du kan landa i allt stort du har gjort och åstadkommit.

Jag vill tacka dig för att du varit en konstant spelare och nyckelperson i landslaget. Jag ser dig som en typ av syster som gjort att jag utmanats och vuxit. Jag tycker att vi har haft ett mycket fint samarbete många gånger, och din förmåga att kommunicera och styra tempot i spelet har hjälpt mig mycket många gånger när jag i min iver ofta ville göra snabba kontringar istället. Din förmåga att ta till dig av mina instruktioner i försvarsspelet och vara min förlängda arm när vi behövde justera vår press är ögonblick jag kommer att bära med mig.

Seger, vi blev aldrig bästa vänner; vi hängde sällan privat, men även där finns några fina minnen som jag vill tacka dig för. Du har en extraordinär förmåga i grupper och många älskar att vara nära dig och följer dig med spänning. Jag blev aldrig en av dessa följare, men du ska veta att du ändå har min fulla respekt och jag är tacksam över att vi har levt det här fotbollslivet ihop. Kör hårt nu! Seger eller ej i sista matchen, du har redan segrat.